Musik ur ingenting

Mer och mer finner jag att internet innehåller ett otal sätt för amatörer utan något kunnande att skapa musik. På samma sätt som att man kan trumma med fingret mot en kaffekopp är de här applikationerna oftast gjorda på ett sådant vis att det känns enkelt, och roligt.
Om du som jag tycker om att finurla på melodier men inte kan noter eller ackord kan jag starkt rekommendera dessa länkar.

3. Otomata
Otomata är ett litet program där du placerar ut fyrkanter i ett rutnät. Sedan rör sig fyrkanten i en angiven riktning, och när den stöter ihop med en vägg eller en annan fyrkant avger den en ton och byter håll. Resultatet blir mer eller mindre efter ett par fyrkanter en mellodi-generator som med lite ansträngning puttrar ut en meditativ allt-föränderlig trudelutt.

Casual-Skala: 9/10
Melodiska Möjligheter: 6/10
Användarvänlighet: 10/10
Program som krävs: Inget. Bara att dutta och köra.


2. Bloggmusik
Tryck på länken. Tryck på de grå fyrkanterna. Du kommer att förstå.

Casual-Skala: 10/10
Melodiska Möjligheter: 7/10
Användarvänlighet: 9/10
Program som krävs: Flash


1. Step. Seq.
Det här är vad det handlar om. Step. Seq. är helt enkelt ett musik-makar program i din webläsare. Här finns stöd för "sidor" som kan upprepas och ändras, två kanaler med toner och ett lager med trummor och dyl. Du kan ställa in och modda ljuden, bestämma tempo och mycket annat man skulle kunna tänka sig
Man kan ladda upp sina verk i ett litet inbyggt system och man kan rösta upp/ner andras verk. Det är mycket bajs, men som väntat är det ofattbart mycket vacker musik skapat med detta... Instrument? Man kan spara sin musik i Step, men om du ska spara ner den till en mp3 eller dyl. får du dona med utomstående program.

Casual-Skala: 3/10
Melodiska Möjligheter: 9/10
Användarvänlighet: 9/10
Program som krävs: Unity. Men det borde du ändå skaffa förr eller senare. Mycket enkelt att installera.

Det finns mer. Mer mer mer. Men det här är mina tips. Go and make som music, son!

Testpilot? Maybe baby!

Så vad händer? Jag sitter i min yacht med tjejjerna, och plötsligt ringer Smartson! Av alla killar svarar jag då denna herre i telefonen. Han har ett erbjudande! Han vill att jag ska testa en dator han har på lager.
Om jag sköter mig och jag tycker om den, får jag behålla den efter provtiden. Som jag sa till S, vad ska jag med en dator till? Jag äger ju åttiosju procent av Microsoft som det är, jag har datorer som använder mina datorer. Men visst, varför inte. Den blir kanske en bra julklapp till en av mina många, många beundrare; Vad vet jag?

Som den vänliga individ jag är kan jag varmt tipsa om detta, jag vet att det finns folk som läser det här blogginlägget på datorn i en elektronik-affär. Just du! Ta ödet i egna händer och försök skälv att lägga dina tassar på den dator som eventuellt blir över.

I allt alvar dock; testpilot åt Smartson är en sweet deal, jag kan varmt rekommendera det.

Mer info här
Datorn i fråga ovan.

Avatar är en besvikelse

Jag tycker om att se film, men jag tycker också om att bryta ned film. Jag gillar att dra kniven över dess buk för att röja vad under huden som gör att spektaklet fungerar. Hålla i dess pumpande delar och förstå berättandets mystiska anatomi. Jag gillar generellt att ha kontrollen över saker och ting, ska man lägga till. Det handlar om att veta vad som förväntas och vad jag kan förvänta. Intet nytt under solen, jag kan alla flyktvägar så ingen panter kan äta upp mig.

Ironiskt nog är det filmerna jag tappar greppet om som är de bästa. Just när man tror att du har läget under kontroll så flyger det ut en ny körtel och kysser av dig ansiktet, om vi ska fortsätta med obduktions metaforen. Kort sagt är det oväntade är att förväntas i en bra film. Du ska inte sitta tryggt och titta på en bra film, det ska vara mind=blown. Alla delar antagligen inte min smak, jag inser att det kan vara skönt med en myspys-film som inte gör något du inte förstår, som inte har någon komplicerad handling, inga jobbiga karaktärer som inte visar sin sanna natur direkt. Men nu pratar vi majoriteten av filmer. Vi pratar inte om filmindustrin här. Jag har sagt det förut: Film ska utmana sinnet.

För mycket matas in i film. Begrepp som publiken förväntas svälja. "Han är hjälten, allt han gör är moralsikt rätt" eller "Det goda kommer alltid att vinna". Berättande har exploaterat mycket mark på fantasikartan och nu trampas det mest runt i gammalt som bara är förrutsägbart och löjligt. En film som utmanar är en film som tvingar dig tänka om. Jag är en person av det slag som anser att saker SKA utmanas. Tankar ska vara i ständig fara för att knuffas undan av en bättre, starkare och stadigare sådana. Sannt farligt tänkande sker just när du tror att en ide eller ett begrepp är oantastligt och allt annat är fel. Därför behövs inte utmanande filmer, de är ett måste.

Så här sitter jag i biosallongen. Jag kommer på mig själv med att plocka isär huvudrollerna. Han är hjälten, hon är "princessan", eller vänta det är hon inte. Mer amazonen, tänkar jag i smyg, men vänta, hjälten är ju inte sjystaste killen i stan precis... Men vänta vilka hejar jag på? Aha, filmen vill säga det här... Nej det ville den inte. jag kommer på mig själv med att mina koncept bara är fattiga och inte passar filmen. Som att försöka sätta pepparkaksformar på en utkavlad kanelbulledeg. Dessutom stämmer inget enligt den logik filmer brukar gå efter. Det slår mig att detta, det jag ser, är en genuint bra film. Jag bestämmer mig för att försöka slappna av, se på filmen utan att "läsa den". Men det behövs inte. Jag glömmer ganska snart bort att jag ser på en film. Utrymmet mellan mig och duken blurras ut och jag finner mig bortsvept. Min hjärna tänker, men inte på hur filmen är gjord, bara vad den gör.

Jag är besviken på Avatar. Skalpellen ryggade undan och djuret flög iväg, så att jag endast kunde beundra dess skönhet för en kort, magisk sekund. Jag kan inte säga något dåligt om filmhelvetet.

Första Dagen på Myran

Klockan är ungefär kvarti åtta. Luften är rå, men inte obehagligt kall. Det hörs på gruset som skorrar under barnvagnsdäcken att det inte har varit frost i natt. Jag reflekterar över hur skönt det måste vara att vara tre år. man kan gå och kommunicera relativt väl, men man får också skjutsar runt i en varm vagn när det ska beges någonstans. Sedan vandrar tankarna till toalett-vanor, men längre än så går inte den tankegången, för vi är framme vid Annas dagis. Nu börjat det bli lite nervöst. Vi cirklar runt lite utanför, det är ju alltid lite "sådär" första gången på dagis.
Jag försökte lätta stämningen, "De är jättesnälla, dagisfröknarna" men det hjälpte inte. En viss nervositet var fortfarande närvarande. Anna tittade oroligt på mig.
"Vi kan ju inte stå här hela dagen, vi skulle ju frysa fast, det går ju inte..."
Tillslut kände jag att detta ögonblick var lite av "Nu eller aldrig"-slaget, så vi begav oss till grinden för att få hela apparaten överstökad, nervositet åt sidan.

Anna sprang glatt före och öppnade dörren. Jag svalde. Allt gick som smort och jag hälsade lite i förbifarten på en av frökarna. Anna har gått på det här dagiset ett bra tag nu, men det var premier för mig att lämnade henne. En lättad fem (nitton) åring gick hem, glad över att ha överlevt första dagen på dagis.

Die Hard 4.0

Vad härligt det är att se på film, när man sitter på helspänn hela tiden, och bara väntar på varje vändning. Allvarligt talat, jag måste nog lägga en spoiler varning här, för om du liksom jag inte såg den eller har sett den, och inte vill veta hur det går... Äh vem försöker jag lura. Såklart du vet hur det går, det är det som är den stora, efterhängsna och luggslitna apan på Die Hard-seriens, om inte på hela Hollywoods axlar.

Jag tyckte om Die Hard 1, så långt ska man vara med. Willis är en seglivad och smart/livsfarlig snut som släpar sig blodig genom alla faror som slängs mot honom, allt i ett stängt hus medans han håller en stadig dialog med den vapenrädde tjockpolisen utanför. Mycket bra film. Jag har inte sett de andra Die Hard filmerna men jag antar att det ballade ur någonstans på vägen, för det är inte många ögonblick där jag bryr mig om att sympatisera med det rekvisita stycke som Bruce Willis spelar i Die Hard 4.0. Vi får några korta, absurda monologer om hur ensamt och otaksamt det är att vara en hjälten som räddar dagen. Det verkar som våran biljardbollsvän har fått standard "avdankad Polis med nästan vuxen dotter" ödet. Han kommer givetvis inte överens med sin dotter (bonuspoäng till både döttrar och fäder i publiken! Manusförfattar-high-five!) och hon blir givetvis kidnappad. Detta undgår mitt förstånd. Hur förvandlades den uppkäftiga glasfots-apan till en sleten gammal monchichi? Det undgår mitt förstånd.

Låt mig också placera några ord om alla hackers i filmen. Ja, det är ett par med i filmen. Det här är viktigt: Man kan inte vara begåvad med datorer, och normal. Man måste, jag upprepar, MÅSTE vara besatt med Star Wars om man är en datanörd. Dessutom ska man bo i sin mammas källare. Alltså allvarligt talat, nu är vi här igen. Det första vi får se när vi kommer hem till Mr. Snäll Hacker är att han sammlar på figurer. SJÄLVKLART. Senare pratas det om en större nörd, med smeknamnet Warlock, han har givetvis ännu mer Star Wars saker i sitt kyffe. Vid flera tillfällen får vi se att dessa människor spelar Gears of War, för de oinvigda: ett tv-spel. För att vara en film där huvudtjuven är digital terrorism är alla dataexperter kanske ovanligt stereotypa, men å andra sidan är ingenting utanför ramen av en stereotyp i det här skrället till film.

Så vad var budskapet i filmen? Jag har inte en aning. Antingen var det något om att det bara är en i mängden som kan vara hjälte, eller så var det att alla problem kan skjutas ihjäl bara man vrålar tillräkligt mycket.

Föresten, EN scen var ganska bra, men den kan du säkert se på youtube.

The Interwebz

Jag had nog glömmt hur mycket jag faktiskt använder internet tills i förgår. Det har blivit till en skälvklarhet, som att kunna dricka vatten när jag vill, eller gå på toa. Så häromdagen, när operatören av någon anledning stängde av internet för oss en liten stund, infann sig insikterna på kö.

Ska vi ta som exempel, saker jag SKULLE ha gjort vid datorn kontra vad jag gjorde:

Skulle ha kollat mailen, utifall någon vill mig något viktigt
Inget Internet:
Stirrade i apati mot väggen och hoppades att ingen ville mig något viktigt

hade tråkigt
Inget Internet:
Låtsades att jag surfade på internet, komplett med clickljud och låtsas-chatt med Mollgan . Blev påkommen av katten. Pinsam tystnad följde

Skulle ha kollat jobb på platsbanken
Inget Internet:
Letade efter småpengar för att åka till arbetsförmedlingen, men dessa fanns icke, för kalmar har startat en "mindre fysiska pengar" policy, vilket alla i hushållet följer slaviskt. Anklagar katten. Pinsam tystnad följde.

Skulle ha uppdaterat brandväggen
Inget Internet:
Drack av misstag ur en kaffekopp med fyra dagar gammal kaffe
Låg på golvet och kände smaken av blå emedan katten förespråkade kommunismens fördelar.
Påpekade bristerna med kommunism för katten.
Pinsam tystnad följde

Värt att veta;

Alla ninjor har en egen månad, Deninjuari. Den består helt av stulen tid som de får tag på varje gång man kommer bort sig och bara
"Vad höll jag på med?"

"The more you know" som Judas sa till Jesus