Första Dagen på Myran

Klockan är ungefär kvarti åtta. Luften är rå, men inte obehagligt kall. Det hörs på gruset som skorrar under barnvagnsdäcken att det inte har varit frost i natt. Jag reflekterar över hur skönt det måste vara att vara tre år. man kan gå och kommunicera relativt väl, men man får också skjutsar runt i en varm vagn när det ska beges någonstans. Sedan vandrar tankarna till toalett-vanor, men längre än så går inte den tankegången, för vi är framme vid Annas dagis. Nu börjat det bli lite nervöst. Vi cirklar runt lite utanför, det är ju alltid lite "sådär" första gången på dagis.
Jag försökte lätta stämningen, "De är jättesnälla, dagisfröknarna" men det hjälpte inte. En viss nervositet var fortfarande närvarande. Anna tittade oroligt på mig.
"Vi kan ju inte stå här hela dagen, vi skulle ju frysa fast, det går ju inte..."
Tillslut kände jag att detta ögonblick var lite av "Nu eller aldrig"-slaget, så vi begav oss till grinden för att få hela apparaten överstökad, nervositet åt sidan.

Anna sprang glatt före och öppnade dörren. Jag svalde. Allt gick som smort och jag hälsade lite i förbifarten på en av frökarna. Anna har gått på det här dagiset ett bra tag nu, men det var premier för mig att lämnade henne. En lättad fem (nitton) åring gick hem, glad över att ha överlevt första dagen på dagis.

Die Hard 4.0

Vad härligt det är att se på film, när man sitter på helspänn hela tiden, och bara väntar på varje vändning. Allvarligt talat, jag måste nog lägga en spoiler varning här, för om du liksom jag inte såg den eller har sett den, och inte vill veta hur det går... Äh vem försöker jag lura. Såklart du vet hur det går, det är det som är den stora, efterhängsna och luggslitna apan på Die Hard-seriens, om inte på hela Hollywoods axlar.

Jag tyckte om Die Hard 1, så långt ska man vara med. Willis är en seglivad och smart/livsfarlig snut som släpar sig blodig genom alla faror som slängs mot honom, allt i ett stängt hus medans han håller en stadig dialog med den vapenrädde tjockpolisen utanför. Mycket bra film. Jag har inte sett de andra Die Hard filmerna men jag antar att det ballade ur någonstans på vägen, för det är inte många ögonblick där jag bryr mig om att sympatisera med det rekvisita stycke som Bruce Willis spelar i Die Hard 4.0. Vi får några korta, absurda monologer om hur ensamt och otaksamt det är att vara en hjälten som räddar dagen. Det verkar som våran biljardbollsvän har fått standard "avdankad Polis med nästan vuxen dotter" ödet. Han kommer givetvis inte överens med sin dotter (bonuspoäng till både döttrar och fäder i publiken! Manusförfattar-high-five!) och hon blir givetvis kidnappad. Detta undgår mitt förstånd. Hur förvandlades den uppkäftiga glasfots-apan till en sleten gammal monchichi? Det undgår mitt förstånd.

Låt mig också placera några ord om alla hackers i filmen. Ja, det är ett par med i filmen. Det här är viktigt: Man kan inte vara begåvad med datorer, och normal. Man måste, jag upprepar, MÅSTE vara besatt med Star Wars om man är en datanörd. Dessutom ska man bo i sin mammas källare. Alltså allvarligt talat, nu är vi här igen. Det första vi får se när vi kommer hem till Mr. Snäll Hacker är att han sammlar på figurer. SJÄLVKLART. Senare pratas det om en större nörd, med smeknamnet Warlock, han har givetvis ännu mer Star Wars saker i sitt kyffe. Vid flera tillfällen får vi se att dessa människor spelar Gears of War, för de oinvigda: ett tv-spel. För att vara en film där huvudtjuven är digital terrorism är alla dataexperter kanske ovanligt stereotypa, men å andra sidan är ingenting utanför ramen av en stereotyp i det här skrället till film.

Så vad var budskapet i filmen? Jag har inte en aning. Antingen var det något om att det bara är en i mängden som kan vara hjälte, eller så var det att alla problem kan skjutas ihjäl bara man vrålar tillräkligt mycket.

Föresten, EN scen var ganska bra, men den kan du säkert se på youtube.

The Interwebz

Jag had nog glömmt hur mycket jag faktiskt använder internet tills i förgår. Det har blivit till en skälvklarhet, som att kunna dricka vatten när jag vill, eller gå på toa. Så häromdagen, när operatören av någon anledning stängde av internet för oss en liten stund, infann sig insikterna på kö.

Ska vi ta som exempel, saker jag SKULLE ha gjort vid datorn kontra vad jag gjorde:

Skulle ha kollat mailen, utifall någon vill mig något viktigt
Inget Internet:
Stirrade i apati mot väggen och hoppades att ingen ville mig något viktigt

hade tråkigt
Inget Internet:
Låtsades att jag surfade på internet, komplett med clickljud och låtsas-chatt med Mollgan . Blev påkommen av katten. Pinsam tystnad följde

Skulle ha kollat jobb på platsbanken
Inget Internet:
Letade efter småpengar för att åka till arbetsförmedlingen, men dessa fanns icke, för kalmar har startat en "mindre fysiska pengar" policy, vilket alla i hushållet följer slaviskt. Anklagar katten. Pinsam tystnad följde.

Skulle ha uppdaterat brandväggen
Inget Internet:
Drack av misstag ur en kaffekopp med fyra dagar gammal kaffe
Låg på golvet och kände smaken av blå emedan katten förespråkade kommunismens fördelar.
Påpekade bristerna med kommunism för katten.
Pinsam tystnad följde

Värt att veta;

Alla ninjor har en egen månad, Deninjuari. Den består helt av stulen tid som de får tag på varje gång man kommer bort sig och bara
"Vad höll jag på med?"

"The more you know" som Judas sa till Jesus

Hur saker och ting kommer fungera här

Ta fem slumpartade människor från gatan, och jag kan lova dig att de alla har någonting gemensamt, men de kommer också ha massvis med saker som skiljer dem åt. Framför allt intressen. Folk tycker helt enkelt att olika saker är mer intressanta än andra. Internet är väll om något ett stort (Ibland groteskt) exempel på det.

Så vad försöker jag säga här? Vad handlar detta om? Jo jag har tänkt väldigt mycket på vad som ska skrivas här, jag har ganska mycket tankar om både film, filosofi, spel, musik, religion, vetenskap, vardag, varnatt, och så vidare. Det slutar någonstans vid bandmaskens svettkörtlar.
(har den svettkörtlar? Bäst att kolla Wikipedia...)
Problemet är att inte alla är intresserade av alla dessa saker, en del kanske bara vill läsa om den den senaste skräckfilmen, andra vill ha en statuskoll på mina exkrementers konsistens... Vad vet jag. Här kommer det viktiga.

Jag kommer att noggrant tagga alla inlägg efter tema, så att folk som inte vill läsa om t.ex. Tv-spel (hur det är möjligt undgår mitt förstånd. Kontakta mig, mystiska människor) kan enkelt kolla taggarna innan. Typ. När jag har byggt upp en siffra med inlägg kan man ju då dessutom söka på filosofi för att få de filosofiska inläggen uppradade. FANTASTICO! Detta kanske är standard för bloggar, jag har ingen aning. Jag är sjukt ny i bloggosfären, jag har bara mycket att säga. Åh, det leder till en annan viktig punkt:

DETTA ÄR INTE FACEBOOK

Jag planerar inte att mer eller mindre bara dela med mig av min vardag. Jag fattar inte sådana bloggar. Böh.

Ett test

Innan galenskapen börjar på allvar