Första Dagen på Myran

Klockan är ungefär kvarti åtta. Luften är rå, men inte obehagligt kall. Det hörs på gruset som skorrar under barnvagnsdäcken att det inte har varit frost i natt. Jag reflekterar över hur skönt det måste vara att vara tre år. man kan gå och kommunicera relativt väl, men man får också skjutsar runt i en varm vagn när det ska beges någonstans. Sedan vandrar tankarna till toalett-vanor, men längre än så går inte den tankegången, för vi är framme vid Annas dagis. Nu börjat det bli lite nervöst. Vi cirklar runt lite utanför, det är ju alltid lite "sådär" första gången på dagis.
Jag försökte lätta stämningen, "De är jättesnälla, dagisfröknarna" men det hjälpte inte. En viss nervositet var fortfarande närvarande. Anna tittade oroligt på mig.
"Vi kan ju inte stå här hela dagen, vi skulle ju frysa fast, det går ju inte..."
Tillslut kände jag att detta ögonblick var lite av "Nu eller aldrig"-slaget, så vi begav oss till grinden för att få hela apparaten överstökad, nervositet åt sidan.

Anna sprang glatt före och öppnade dörren. Jag svalde. Allt gick som smort och jag hälsade lite i förbifarten på en av frökarna. Anna har gått på det här dagiset ett bra tag nu, men det var premier för mig att lämnade henne. En lättad fem (nitton) åring gick hem, glad över att ha överlevt första dagen på dagis.